Gå till innehåll

Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Måttlig effekt av träning vid knäartros

Publicerat 2016-01-21

En Cochrane-översikt stödjer tidigare uppgifter att träning kan minska smärta och öka funktionsförmågan hos knäartrospatienter. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) anser emellertid att studierna har vissa brister.

Cochrane-rapporten omfattar 54 studier varav 19 anses vara av hög kvalitet. Effekten av träning på land jämfördes med kontrollgrupp utan träning, vilket kunde vara ingen träning (aktiv grupp) eller ingen behandling (till exempel personer på väntelista). De primära utfallsmåtten var deltagarnas upplevda smärta, fysiska funktionsförmåga samt hälsorelaterade livskvalitet.

Resultaten studerades vid tre tillfällen: direkt efter avslutad träningsperiod, två till sex månader efter avslutad träningsperiod samt efter mer än sex månader efter avslutad träningsperiod.

På en skala från 0 (ingen smärta) till 100 (maximalt upplevd smärta) minskade träning signifikant smärta med 12 procentenheter och förbättrade fysisk funktionsförmåga med 10 procentenheter, direkt efter avslutad träningsperiod. Effekten på livskvalitet var däremot liten med endast 4 procentenheters förbättring. De flesta studierna innehöll inte någon långtidsuppföljning.

Tolv studier visade på en liten kvarstående effekt på smärtlindringen två till sex månader efter avslutad träning, med 6 procentenheters förbättring jämfört med utgångsläget. Motsvarande resultat på fysisk funktionsförmåga var 3 procentenheters förbättring efter två till sex månader, vilket beräknades från tio studier.

Svagheter enligt SBU

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) anser att Cochrane-rapporten har en del svagheter i det vetenskapliga underlaget och att effekten av träning därmed kan vara överskattad. Det är till exempel stora skillnader på patienterna som ingår i studierna, träningsformer, mängden träning samt hur träningen utförts, om den skett med individuell handledning, i grupp eller i hemmet.

Det framgår inte heller i rapporten vilken typ av träning eller träningsupplägg som är mest lämpligt. Olika skattningsskalor i studierna komplicerar också utvärderingen av resultaten.

SBU är inte eniga med författarna när det gäller studiernas kvalitet. I Cochrane-rapporten bedömdes 19 studier ha hög kvalitet trots att endast fyra försökte blinda patienterna. Alla utfallsmått är dessutom självskattade. Vid en analys av enbart de blindade studierna, 226 deltagare, blev den absoluta minskningen av smärtan bara 9 procent, det vill säga 3 procentenheter lägre än i hela rapporten.

Rapporten stödjer nationella riktlinjer

SBU menar ändå att resultaten från Cochrane-rapporten stämmer överens med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandling av knäartros, där regelbunden handledd, fysisk träning under lång tid rekommenderas som förstahandsbehandling av knäartros, eftersom det har måttlig effekt på smärta och funktion.

I riktlinjerna har det fått prioritet 3, enligt den 10-gradiga skalan där 1 har högst och 10 lägst prioritet, vilket kan jämföras med paracetamol som fått prioritet 8 och naproxen prioritet 6.

Susanne Elfving

Källa:
  1. Fransen M, McConnell S, Harmer AR, Van der Esch M, Simic M, Bennell KL. Exercise for osteoarthritis of the knee: a Cochrane systematic review. Br J Sports Med. 2015 Dec;49(24):1554-7. PubMed
  2. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Träning som behandling av smärta och funktionsnedsättning vid knäartros. SBU kommenterar nr 2015_10.
  3. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012.

Observera: nyhetstexterna är aktuella när de publiceras och uppdateras normalt inte.

Senast ändrad