Kvinnlig könsstympning underskattat problem

Vid könsstympning skadas eller skärs delar av de yttre könsorganen bort
på flickor. Åldern då ingreppet utförs varierar. Det gör också typen av ingrepp, vem som utför det och förklaringarna till varför. Kvinnlig könsstympning förekommer bland både kristna, muslimer, judar och i andra religioner.

– Det är helt och hållet en kulturell företeelse som inte finns omnämnd i några religiösa böcker. Det handlar om kontroll över kvinnors kroppar, säger Bita Eshraghi, gynekolog och förlossningsläkare samt ansvarig för Amelkliniken vid Södersjukhuset.

Könsstympning utförs framför allt i en del länder i Afrika och i Mellanöstern. I Sverige har de flesta som könsstympats sitt ursprung i Somalia, Eritrea, Etiopien, Sudan och Gambia. Här i Sverige är könsstympning förbjudet i lag sedan 1982.

Urinvägsinfektioner, svamp, svårigheter att kissa, menstruationsbesvär eller sexuella problem kan vara sådant som kvinnan söker vård för. Ska primärvårdsläkaren fråga kvinnan om hon är omskuren?

– Ja, det är vår uppgift att ställa relevanta frågor för att närma oss orsaken till ett problem och kunna erbjuda rätt behandling. Många av de kvinnor jag har mött säger också att de hellre vill att man frågar än att man undviker det. En del har sökt barnmorska eller gynekolog och inte ens där fått frågan om de är omskurna. Men det är inte heller alla som vet själva om de är omskurna eller inte.

Primärvården i Stockholm kan remittera direkt till Amelkliniken som är specialiserad på flickor och kvinnor med erfarenhet av könsstympning. Där görs en gynekologisk utredning och behandling innefattar allt från preventivmedelsrådgivning till öppningskirurgi. Ärrvävnad och cystor kan även opereras och psykosocial eller psykosexuell behandling erbjuds när det behövs.

Registrera med kod

Kvinnlig omskärelse ska registreras i journalen med ICD 10-kod Z917. Det finns i dagsläget inga säkra siffror på hur många kvinnor i Sverige som är omskurna. Uppskattningar baseras på antalet migranter till Sverige från vissa länder och hur vanligt könsstympning är i dessa länder. Enligt dessa kan det finnas 38 000 könsstympade kvinnor i Sverige varav 7 000 är under 18 år.

– Vissa organisationer tror att siffran är för låg. Vi famlar i mörkret när vi inte arbetar med diagnoser från patientregistret. Det är ytterligare en orsak att faktiskt fråga och registrera. Oavsett antalet behöver vi arbeta på individnivå för en jämlik vård och det arbetet börjar när vi vågar fråga. Sannolikheten är stor att vi träffar kvinnorna i primärvården
i Stockholm, säger Bita Eshraghi.

Karin Nordin