Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Patientfallet: hypotyreos

Publicerat 2021-11-29

Elisabeth är 41 år och arbetar heltid med kontorsarbete. Hon har två barn, 10 och 6 år gamla. Elisabeth har aldrig rökt och dricker med maken vin till helgen. Hon har astma som kontrolleras med inhalationer. Sedan något år tillbaka har hon mindre energi, går upp i vikt och känner sig lite nedstämd. Hon söker nu för detta. På mottagningen är vikten 76 kg och längden 168 cm, BMI 27. I status noteras en puls på 72 slag/minut och ett blodtryck på 130/80 mmHg. Prover visar Hb 132 g/l, fP-glukos 5,3 mmol/l, kreatinin 64 μmol/l, SR 10 mm, TSH 6,2 mIU/l (0,4–4,4 mIU/l), f T4 17 pmol/l (10–22 pmol/l). Vad gör du?

Elisabeth har en lätt övervikt. Det är viktigt att penetrera både kostvanor och fysisk aktivitet. Får hon i sig tillräckligt med energi? Rör hon sig tillräcklig för att kunna minska vikten? Är sömnen god?

Hypotyeos definieras med ett ökat TSH och sänkt fritt T4. Hon har subklinisk hypotyreos, som av många klassas som en biokemisk diagnos, som kan förekomma utan att några symtom finns. Detta är vanligare hos människor >65 år och kan för dessa vara en del av åldrandet. Ett isolerat lätt stegrat TSH kan ses som en begynnande hypotyreos. Ett enstaka ökat värde normaliseras inom tre månader hos 60 procent om ny kontroll sker. Därför behöver hennes sköldkörtelvärden kontrolleras igen. Det kan då vara av värde att också kontrollera antikroppar mot tyreoperxidas (TPOak), som är markören för autoimmun tyreoideasjukdom. Förekomst av TPO ak indikerar ökad risk för att utveckla hypotyreos, men är inte diagnostiskt för sjukdomen. Att initiera behandling vid mild subklinisk hypotyreos kan övervägas om nya prover visar att tillståndet finns kvar, om TSH stiger och om symtom finns. Symtomen är i sig ospecifika; viktuppgång, trötthet, obstipation och frusenhet. I upprepade studier är det inte visat att dessa symtom förbättras av medicinering vid mild sjukdom där TSH är <10 mIU/l. Det finns inte heller visat att patienter
när de inte vet vilken TSH de har att de kan känna skillnad, eller att faktorer som vikt, kognition och nedstämdhet påverkas oavsett om TSH är 1 eller 12 mIU/l. Vid ett TSH >10 mIU/l finns stöd för att behandling ska påbörjas enligt de riktlinjer som publicerats av sköldkörtelsällskapen i Europa och USA. Det finns också stöd för att behandla individer <65 år med ökad hjärt-kärlrisk vid subklinisk hypotyreos.

Både patienter och behandlade läkare kan ibland ha en föreställning att symtom ska försvinna när medicinering initieras. Tyvärr finns inte stöd för detta i vetenskap. Om symtomen kvarstår 4–6 månader efter att behandling påbörjats vid mild sjukdom bör medicineringen avslutas och andra orsaker till symtom kartläggas. Sköldkörtelprover bör därefter följas årligen.

Jan Callissendorff, docent, överläkare, ME Endokrinologi, Karolinska universitetssjukhuset, Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för endokrina sjukdomar

Senast ändrad

Tidningen Evidens