Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Tre frågor till Anna Granath

Publicerat 2021-11-29

Vi ställde tre frågor om extern otit till Anna Granath, överläkare i öron-, näs- och halssjukdomar vid Karolinska universitetssjukhuset, samt medlem i Region Stockholms läkemedelskommittés expertgrupp för infektionssjukdomar.

Anna Granath. Foto: Privat

Anna Granath

Vad är den vanligaste orsaken till extern otit?

– Det som vi alltid märker är ju när det är badsäsong, eller när många har varit på semester utomlands.
Det är främst på sommaren,
men det kan ju också vara vid jul och nyår. Den vanligaste genesen till extern otit är att det börjar klia i hörselgången efter bad, eftersom huden blir irriterad av allt vatten. Då patienten kliar sig i hörselgången blir huden traumatiserad och bakterier som finns på huden eller i vattnet kan ge upphov till en hudinfektion med svullnad och värk som följd.

Finns det några nyheter inom området extern otit att berätta om?

– Något som är lite nytt är örondroppar med en kombination av steroider och ciprofloxacin (Cetraxal comp). Det har funnits i andra länder länge, men vi har varit lite konservativa och använder i första hand Terracortril med Polymyxin B. Den här nya varianten är ju effektiv, men har ju också en starkare steroid, och sedan finns det en del frågetecken kring att använda mycket ciprofloxacin i hörselgångar och öron. I expertgruppen anser vi att det här är lite mer av ett specialistpreparat. Självklart kan man skriva ut sådana droppar om man har en svårbehandlad extern otit och har en odlingsverifierad infektion med Pseudomonas aeruginosa, som är den vanligaste bakterien vid extern otit. Andra bakterier som är känsliga för ciprofloxaxin förekommer också. Ett exempel är bakterien Vibrio cholerae som även kan orsaka badsårsfeber. Örondroppar med ciprofloxacin finns också utan kortikosteroid (Ciloxan, Cetraxal).
Oavsett om de innehåller kortikosteroider eller inte är de andrahandspreparat som vi rekommenderar att man sparar tills de verkligen behövs. De vanligaste örondropparna, (Terracortril med Polymyxin B), har också effekt mot pseudomonas- bakterien och är oftast tillräckliga.

Vad upplever du som öronläkare att allmänläkare gör lite för dåligt?

– Det är svårt att bedöma öron som är väldigt svullna och inflammerade. Ett gammalt och väl beprövat knep som jag gärna rekommenderar, är att sätta in en gasvävstamponad indränkt i alsolsprit i hörselgången. Det kan man göra om man bedömer att patienten troligen har en vanlig extern otit, även om man inte alltid kan se in i hörselgången. Det är en klassisk behandling som ofta är oväntat effektiv. En tamponad behåller fukten från alsolspriten, man instruerar patienten att själv droppa på alsolsprit hemma minst 5–6 gånger per dygn för att den ska hållas fuktig. Alsolspriten är uttorkande, en aning antiseptisk och lindrar också klåda. Dessutom blir det lite tryck mot den svullna vävnaden av tamponaden, så att den man får en avsvällande effekt. Man planerar sedan in ett återbesök efter 1–2 dygn för att ta ut tamponaden. Om svullnaden har gått ner så går det att inleda behandling med örondroppar. Ibland behöver man dock fortsätta tamponadbehandlingen i ytterligare några dygn tills svullnaden lagt sig. Om man tycker att det är svårt att få in en gasvävstamponad i hörselgången så kan man pröva en typ av snabbtamponad (Ear wick). Den finns i olika storlekar och ser ut som en liten torr ”pinne”, som man kan stoppa in i hörselgången. När man droppar på alsolsprit blir den mjuk och expanderar.

Fredrik Hedlund

Senast ändrad