Flagyl gav allvarlig leverpåverkan

En väsentligen frisk 58-årig kvinna drabbas av en måttlig inflammation/ulceration i sigmoideum. Behandling inleds med Flagyl (metronidazol) och Prednisolon. Flagyls hämmande effekt på främst anaeroba bakterier orsakas sannolikt av att medlet efter anaerob reduktion interagerar med DNA och olika metaboliska processer. Behandlingen med Flagyl ger bra effekt på tarmsymtomen.

Efter cirka två veckors behandling blir kvinnan högfebril och läggs in akut en vecka senare. Laboratoriestatus visar kraftig förhöjning av ASAT, ALAT, GT, ALP och även förhöjt INR.

Behandlingen med Flagyl avbryts och fyra dagar senare kan kvinnan skrivas ut, med förbättrade levervärden. Två veckor senare är leverstatus markant förbättrat. Kvinnan hade ingen anamnes på överkonsumtion av läkemedel eller alkohol.

Orsaken till leverpåverkan bedömdes vara behandlingen med Flagyl. Tidsambandet mellan symtom och insättningen av Flagyl var tydlig och att utsättningen hade en klar positiv effekt stärkte sambandet. Fass beskriver kolestatisk hepatit och gulsot som sällsynta biverkningar.

I det svenska biverkningsregistret (SWEDIS) finns det för närvarande 469 rapporter dokumenterade om biverkningar efter behandling med Flagyl, varav 24 med liknande påverkan på levern. Biverkan klassades som allvarlig eftersom den resulterade i inläggning.