Kommersiellt obunden läkemedelsinformation riktad till läkare och sjukvårdspersonal

Riktlinjer för behandling av torra ögon

Inledning

Torra ögon är ett vanligt ögonproblem som drabbar 10–15 procent av alla vuxna och tilltar med stigande ålder. Minskad tårsekretion och förändrad balans i tårsammansättningen kan leda till att kornea och konjunktiva utsätts för varierande grad av uttorkning med besvär i form av skavkänsla, trötthet i ögonen och ibland dimsyn.

Tårvätskan

Tårvätskan består av olika komponenter:

En vätskekomponent som bildas i tårkörteln och accessoriska tårkörtlar i konjunktiva.
En slemkomponent som bildas i mucinproducerande celler i konjunktiva.
En lipidkomponent från bland annat Meiboms körtlar i ögonlocken.

Tårvätskan får därmed en ytspänning som gör att den kan stanna kvar på ögat en stund efter varje blinkning. Genom att hålla kornea fuktig skapar tårvätskan förutsättningar för en korrekt optik i kornea, och bidrar till att reglera korneas hydreringsgrad samt svarar för en stor del av syretillförseln till korneas epitel. Dessutom sköljer tårarna bort främmande föremål och innehåller bakteriedödande enzymer, bland annat lysozym.

Klinik

Symtom

Patienter med torra ögon kan uppleva sveda, gruskänsla, skav, brännande känsla, trötthet, dimsyn och torrhetskänsla i ögonen. Ibland kan, paradoxalt nog, en del patienter uppleva att ögonen känns vätskefyllda. Detta beror ofta på att balansen i tårarna är störd och en relativ brist på de smörjande komponenterna med fett och slem. Små epiteldefekter på kornea kan också medföra ett reflexmässigt flöde av tårar vilket inte ger någon nämnvärd lindring av besvären.

Orsaker

Den vanligaste orsaken till torra ögon är att tårproduktionen minskar med stigande ålder. Problemen är vanligare hos kvinnor.

Vid Sjögrens syndrom är tårproduktionen nedsatt på grund av en autoimmun inflammation i tårkörteln. Diagnosen ställs ofta efter att patienten haft symtom under lång tid och grundar sig på ett flertal kriterier, för ytterligare information, se http://www.sjogrensyndrom.se.

Andra vanliga orsaker till torra ögon kan vara blefarit, tillstånd efter virusinfektioner, läkemedel och vissa hudsjukdomar samt inflammatoriska sjukdomar i tårkörteln (särskilt sarkoidos). Långvarigt torra ögon kan i sig orsaka viss inflammation på ögats yta.

Exposition på grund av felställda ögonlock, proptos eller ofullständig blinkning kan ge uttalade besvär med uttorkning på ögats yta.

Torr miljö påverkar också ögats slemhinna och kan öka risken för att få besvär.

Diagnos

Ögonen är ofta rödsprängda och kan se "matta" ut. I kornealmikroskopet kan en ökad mängd debris ses i tårfilmen, och i mer uttalade fall punktata epiteldefekter och filamentösa trådar på kornealytan.

Exempel på tester vid torra ögon:

Schirmer test: en standardiserad remsa av filterpapper sättes över nedre ögonlockskanten och får sitta under 5 minuter. Ett värde på mindre än 5 mm är patologiskt.
Rose Bengal eller Lissamine green: färgämne som färgar döda epitelceller; kan ses i kornealmikroskop.
Break up time (BUT): den tid det tar för tårfilmen att spricka upp efter en blinkning (normalt >10 sek). Mätes i kornealmikroskop.

Behandling

Behandlingen består dels av icke-farmakologiska åtgärder, dels av farmakologisk terapi. Det finns en mängd tårsubstitut tillgängliga och man får ibland pröva sig fram till vilket som passar den enskilde patienten bäst.

Nedan följer generella rekommendationer för behandlingen av torra ögon samt förslag på droppar lämpliga att använda vid olika grad av besvär.

Icke-farmakologisk

Undvik drag, torr luft, hög lufttemperatur, "smutsig luft", rök och damm.
Tänk på att blinka vid långvarig fixation, till exempel vid bildskärmsarbete.
Undvik allergiframkallande ämnen.
Korrigera eventuella förändringar i ögonlock samt kontrollera att blinkningen är normal.
Kontaktlinsanvändning är olämpligt vid torra ögon.

Farmakologisk

Generella rekommendationer

Gå igenom medicinlistan för att se om läkemedel med torra ögon som biverkning kan bytas ut eller undvikas.
Behandla ögoninfektioner, såväl konjunktiviter som blefariter, i tidigt skede.
Vanligt doseringsintervall av ögondroppar är 4–6 gånger dagligen. Doseringen ska dock alltid individualiseras. Preparaten kan inte överdoseras.
Vid långvarig behandling med ögondroppar bör preparat innehållande konserveringsmedel undvikas, särskilt bensalkonklorid.
Substanser med hög viskositet behöver inte droppas så frekvent, men ger å andra sidan mer dimsyn.
Salvberedningar bör helst endast användas till natten, då de kan medföra att BUT försämras.
Svårbehandlade fall med påtaglig hornhinnepåverkan kan behöva annan åtgärd eller behandling, till exempel tårpunktsocklusion, lokala antiinflammatoriska droppar eller perorala parasympatomimetika. Sådan behandling sköts lämpligast av specialist i ögonsjukdomar.

Konserveringsmedel
Konserveringsmedel kan lösa upp tårfilmens lipidlager, hämma tårfilmens lysozymaktivitet, försämra epitelets sårläkning, ge epitelcelldöd, ökad kornealpermeabilitet och sensibilisering med risk för allergiutveckling.

Läkemedelsförmån vid förskrivning av tårsubstitut

Tårsubstitut kan köpas receptfritt på till exempel apotek och hos optiker. Det finns ett flertal olika droppar och man får som patient ofta pröva sig fram. De tårsubstitut som är extemporetillverkade eller registrerade läkemedel går att förskriva på recept och omfattas i dagsläget av läkemedelsförmånen, förutsatt att medicinska skäl föreligger. Många nya tårsubstitut är inte registrerade läkemedel och därmed inte rabattberättigade. Dessa kan fungera lika bra eller bättre för den enskilde patienten.