Kognitiv Beteendeterapi (KBT) – snabbguide

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn på psykoterapi som bygger på teorier om att känslor, kognitioner (tankar och tolkningar av olika företeelser och situationer) och beteenden ömsesidigt påverkar varandra, och kan förstås i förhållande till varandra.

Både kognitioner och beteenden är till stor del inlärda och går därmed att utmana och förändra. På så sätt kan vi förändra våra upplevelser och genom nytt lärande påverka känslor, mående och funktion.

KBT är evidensbaserad, till stor del för att den är målfokuserad och därför mätbar i forskningsstudier. Utgångspunkt är att händelser bakåt i tiden inte kan ändras, inriktningen är därför nu och på förändring framåt. Hemuppgifter och övningar mellan behandlingssessioner för att förändra vardagliga tankemönster och beteenden är centralt, vilket medför att patienten måste vara motiverad och kunna avsätta tid och engagemang för att lyckas.

Övningarna går bland annat ut på att registrera och ifrågasätta sanningshalten i negativa eller hotfulla tankar och på så sätt få mer kontroll över vad som händer. Genom exponering, det vill säga att träna på att gradvis utsätta sig för det man är rädd för ”lär man om”, vilket ökar tålighet och minskar de kroppsliga reaktionerna på det som upplevs hotfullt. En person som är rädd för att uppleva yrsel kan till exempel ges i uppgift att under strukturerade former aktivt framkalla yrsel genom att hyperventilera eller snurra snarare än att undvika tillståndet. Paradoxalt nog så minskar yrseln då när kroppen inte längre larmar om fara.

Andra vanliga inslag i KBT är att öka underskottsbeteenden (beteenden man gör för lite av), eller lära sig nya mer adaptiva beteenden.

Det finns olika KBT-manualer för olika tillstånd. För de olika ångestsyndromen kan till exempel de kroppsliga symtomen vara likartade, men katastroftankarna (vad man är mest rädd för) skiljer sig åt, därför skiljer sig även exponeringsövningarna åt. Av den anledningen är korrekt diagnos viktig för att behandlingen ska lyckas.

Eftersom KBT i många fall bygger på att utsätta sig för det som är jobbigt och på det sättet träna på att klara av det, kan det vara kontraindicerat att ge lugnande läke­-medel, även sådana som inte är beroende­­framkallande.